MAXIMEALT

35 grader varmt på femte avenyn. Ronja törstade efter dryck, jag efter Apple Store.



Central Park är omringat av höga fina hus. Fanstastiskt på alla sätt och vis.



När värmen höll på att döda drack vi oss eftermiddagslulliga på sangria på Yaffa café.



Om man vill så kan man låtsas att man heter Karl-Oskar och Kristina och lever på 1800-talet.



Man ba: Amerikatt! Vi har kommit till Amerikatt!



På Manhattan finns takbarer. På dom kan man dricka drinkar.



Ronja liksom "förstod" konsten på MoMA, hur svår eller simpel den än var.



Är det väldigt soligt och varmt så är det bra att hänga i skuggan bland skraporna.



På Habana har dom världens godaste majskolvar och mojitos som man blir packad på.



När någon ska åka hem till Sverige (som typ Nanna) så kan det bli drinkbjudning på något tak.
Här har vi t ex Malin, Laura och Ronja i Brooklyn.



Sånt man glor på mest varje dag som får en att bli jätteglad.



På vissa barer serverar dom en massa kött - inte på tallrik - utan på plåt. I alla fall i Williamsburg.
Det var inget för mig och Ronja riktigt.



Vi gillade äggrätter och bloody marys på Schillers mer. <3



På Le Bain i Meatpacking finns inglasade toaletter högst upp så att man ser hela Manhattan.
Då kan man lätt få svindel och bli så rädd att man kissar ner sig. TUR DÅ, att man redan är på toa!!!



Detta skulle jag kalla *classic street life of NYC*. Man kände sig thug i deras närhet.



Ronja och en mussla på Balthazar. Det är ett brasserie med en toalettier och en inredning + musik som får en att känna sig som att man kliver in i 60-talets Paris.



Fin dam på tunnelbanan bara.

Det här med att bo mer i en annan stad än sin stad.

I måndags var det afton (klockan var kvart över nio) och vi promenerade Sidsjövägen fram i en orangerosa solnedgång och det var ingen vind men luften var ljum som den är på sommaren. Idyll helt enkelt. Jag och tre andra fina smarta på alla sätt unika personer. I Sundsvallsbubblan.

I Sundsvallsbubblan existerar jobbet, i stor utsträckning jobbet, men också Mad Men (minst tre avsnitt varje dag), junta på Tant Anci och Johannes & Josef. Eurovision på köpet. Genvägar som är omvägar från Haga till Nacksta. Publicistklubbenmöte och kolla på solglasögon i IN-gallerian.

Ett helt liv som inte berör Umeå.

Rättelse: Ett helt liv som inte berör DE MINA i Umeå.

Umeå finns i ett moln i mitt huvud. Ibland refererar jag till mina vänner, mina gator, mina minnen.
Ibland förstår ingen.

Det blir helg och jag åker till Umeå. Allt är som det alltid har varit (huset står kvar) men det tar några timmar att byta. Byta bubbla, byta liv. Till det liv där jag åker till Martina och plingar på hennes husdörr utan att föranmäla, där jag går in på Rex och går in bakom baren utan att fråga innan och lånar telefonen, där genvägarna är just genvägar och inte omvägar.

(Där jag känner någon i varje stadsdel men ändå väljer att åka hem till mamma och ångrar det lite sen när hon blir upprörd över något som jag inte förstår).

I Umeå där jag ibland refererar till mina vänner, mina gator, mitt jobb - i en annan stad.
Ibland förstår ingen.

Jordå, så har man haft semester. En riktig semester har man haft!

Vi har varit i Åre. Jag fick en sticka i fingret men opererade ut den i ett senare skede. Ut ur systemet med den bara. Det var så klart inte höjdpunkten under sämästern men ändå tillfredsställande. Höjdpunkten var (förutom resesällskapet but plz 2 obvious) den fantastiska kombinationen; sommar och vinter / natur och citylife. Utförsåkning, gå på tur, fezta, hänga på jippo, äta goda middagar, basta, sova i soffan, sola på fjället, gå på after-ski... alltså, det är helt otroligt vad man kan hinna med! Låt oss kalla det *Åre-kombon*.

Det visade sig även att Frallan typ (men TYP) är släkt med min mormor & Anders. Och att jag har en sojakorvsnäsa. Och att Johanna har ett barn i magen som heter Nordingrå.

Mhm. Så det var det. Nu ska jag gråta en skvätt för att semestern är över. Dränka mina sorger i sprit. Nä, skoja ba. Ska sova, det är allt.

Adjö för den här gången.

Det var på BC när Erik hade kommit hem från Kina och det fortfarande var julglimmigt och Martina stickade jämt.



Dvs samma dag som jag, Johanna och Emma ryckte in och hjälpte Anna att snickra ihop...



...hennes hyllor! Som senare blev en vägg.



Ett tag senare åkte lilla Anna i stora backen. COOOOL TJEJ ba wooo.
(Det här är ju bara en ordlek, Frall har inga problem med att ta sig ner i en stor backe, fyi)



I Åre och alla var impade av snickarkillen som kom kl 22 på kvällen och mätte vattenhalt i taket.
Alla förutom PH dvs, hon skämdes och låste in sig på toan.



I liften skämdes hon inte. Där var hon bara glad.
(Eller är det rädsla man ser i hennes blick? Jag vet inte jag.)



Meta-Emma förra veckan på MB.



I måndags. Min bästa del på sträckan Umeå - Sundsvall.



Morsan/farsan-*fezten* igårkväll. F v: Farsan 1, Morsan 2, Morsan 1, Farsan 2.

Jag sitter på tåget.

Två kvinnor i medelåldern har ett skrattanfall. Så där så att de tjuter och gråter och måste lägga sig dubbelvikta och inte kan sluta. Jag skulle vara avundsjuk om det inte vore för min träningsvärk i magen.

Jag har öppen gylf och en mössa på huvudet som det står Gummigubben på. Äter mjölkchoklad med polka och kedjesnusar så att jag blir alldeles brun i mun.

I Stockholm träffade jag en kille som spelar i Stenens korpenlag, han hade sett The Big Accident LIVE. Han sa att Stenen skrek ett sånt där skrik som kommer från djupenas djup och sen släpade sig av planen med armarna. Som i krig.

Jag träffade även en tjej som en gång har hängt med Stina Jämte och en massa andra Umeåpeeps. Hon ville minnas att PH's storebror var musikalisk. Jag sa att jag inte visste hur det var med den saken.

I väskan har jag häften och böcker som det står saker som "Programregler Sveriges Radio" och "Sveriges Radios avsiktsförklaring vid kontrollstationen 2011" på. Ett tecken på att jag har haft två högst intressanta dagar, men det är ju en annan historia.

Okej. Har äntligen hittat en anledning till att jag blir orolig i magen vid tanken på att flytta (förutom att jag är hemmakär): Jag är ju totalt värdelös på skiten.

Igår:
- Hade jag skjutit upp typ... allt?!, så jag fick lämna mitt Umeåhem med odiskad disk och obäddad säng.
- Slängde jag ihop min flyttpackning på 10 minuter.
- Dörnade jag till Sundsvall, mentalt i tron om att jag bara var på en roadtrip ungefär.
- Var jag övertygad om att jag skulle flytta in på Lekängsvägen 12, men den adressen fanns så klart inte, och min mobil var död....................
- Provade jag min nyckel lite varstans och det visade sig (efter 45 minuter) att jag bodde på 2A.
- Hade jag glömt täcke och lakan och sängkläder hemma i Umeå.
- Hade jag hunnit glömma att min Sundsvallslägga saknar säng.
- Sov jag som en ostkrok i en sovsäck i en 150 cm stor soffa.

Ja, alltså. Sämst! Blev less men glad igen när jag insåg att ett av de två ICA:na och den enda pizzerian jag hittar till i Sundsvall låg nära mig. Det blev calzone och "salladen ingår - drickan bjuder vi på". Fint.

Idag har jag blivit starstrucked av att hänga i Studio Ett och Ekots korridorer samt hängt med fina fina människor hemma hos Elsa. Nu ligger jag i en kingsize på lyxhotell. Tänker att jag för en gångs skull är värd alltsammans.

Mina fem bästa förrätter i livet:

1. Grillad sparris med pocherat ägg och hollandaisesås. Alltså jag får typ YRSEL bara av att tänka på det. Helt och hållet overklig rätt.

2. Kronärtskocka med citronsmör.

3. Kantarelltoast.

4. Toast med VB, creme fraiche, rödlök och tångrom.

5. MEN så svårt, har ju minst 20 rätter kvar som jag vill ha med. Men okej... Hmm. Glacerade rödbetor med valnötter, honung och chevré.

HEJ. Det är fortfarande ljust ute om någon inte märkt.

Mitt hem är städat, jag har en kronärtskocka i kastrullen på spisen och citronsmör och bubblig äppelmust redo i kylen. Så jag är som rätt nöjd och dansar mest runt till Lio och då framför allt den här låten:



(Fast jag lyssnar så klart på den på spottan, mycket bättre version ju. He ä ba det att videon är så gölli!)

Kvinnans dag är över, nu återstår det bara 364 dagar till nästa gång. Ba: Celebrate good times COME ON!

Jag blir verkligen helt ursinnig när jag tänker på patriarkatet. Sådär så att det svartnar för ögonen och 50 djupa andetag behövs för att jag inte ska explodera för att det är så jävla orättvist. Ja, precis så! Jag blir som fem år igen: "Buhu, DET ÄR ORÄTTVIST!!!".

För att det ÄR just exakt SÅ orättvist. Orättvist på det där sättet som man inte riktigt kan förstå. Liksom... varför?! Ge mig en vettig, rimlig, ej bakåtsträvande förklaring?

Och sen ser jag på rapport och aktuellt och läser webb och vill bara skaka vett i alla nyhetschefer runtom i landet. Okej, det är jättebra att medier rapporterar om könsdiskriminering och mäns makt och ojämställdhet osv osv, men MÅSTE det ske BARA just den 8 mars varje år? Varför? För att ni ska visa er duktiga? För att det inte anses intressant resten av året? För att det inte är något man bör rapportera om i vanliga fall?

Förra veckan hade Västerbottensnytt 36% kvinnor i sina inslag, alla slags befattningar inräknat. Alltså: 15% kan lika gärna ha varit kvinnor som svarade på en enkät i stil med "Vad tycker du om att våren har kommit till stan?". Nu är ju den redaktionen medveten om problemet och jobbar för att förändra, men ändå. Det finns 100-tals andra redaktioner.

Kasta sten i glashus kan man tycka om att jag skriver om det här just idag, och inte t ex igår eller i förrgår eller när det nu var som pucko-Baylan avgick för att han vill att partiledningen ska vara jämställd – för det är ju självklart att partiledarposten ska gå till en man!? Eller vilken annan dag som helst som det här upprör mig för den delen. Men, jag är ju inget nyhetsmedium.

Önskar dock att jag var. Eller att jag var Gudrun Schyman. Eller någon av dessa tre totalbraiga människor. Eller mest av allt önskar jag nog att de inte skulle behöva göra det de gör, strida för vad de strider för. Skulle vilja att det var... rättvist.

När jag bodde på Haga åt jag pasta med vitlökskrydda och ketchup nästan jämt, för att jag tyckte att det var så gott. Ibland lyxade jag med smält ost på. Det var alltid sommar utanför fönstret och vindslägenheten var kokande het. Oftast var jag naken. Och jag såg mycket på Sex and the city som gick i repris men eldade aldrig i öppna spisen. I hallen stod ett krocketspel och jag diskade väldigt sällan och luktade ständigt kokos och sommarsvett. Frukosten intogs på balkongen där min plastgås höll vakt. Vi hade en lyxig soffa och många blommor men alla var vissna. En gång hade jag våffelkalas på bakgården och en annan gång en röd utflyttningsfest. Bäst var att jag bodde med Ronja.

Ibland saknar jag den lägenheten och ibland saknar jag att bo med någon.
Fast oftast är jag nöjd med att bo själv.

Donerad avföring Kaffeflickor Vem vare som facking rösta?
Göteborgsanda Bröstpump Tunnelbanebutlers
Filosofen Small people Vulkanflykting Jihad-Jane

Har haft fönstret liggandes i min webbläsare i evigheter men inte läst förrän nu. Smygkul lista ändå.

Igår var jag totalkvadd i kroppen (träningsvärk) och moschig i knoppen (för lite sömn), men satt ändå på ett rätt törrt kommunfullmäktige från nio till fem. Somnade: 1 gång. Antal intervjuer: 2. Enough för att jag ska känna mig stolt.

*Unnade mig* därför: Chips och rötjut till middag. Att inte duscha. Att inte packa upp. Att vara ensam och lukta svett och glo på serier en hel kväll. Att betala räkningarna "imorgon istället". Att inte plugga.
Vaknade: Vrålhungrig och råless över att måsta morgonduscha, alldeles förstörd över hur min lägenhet lyckats förfalla på ba ett dygn, men med för mycket plugg & paperwork för att finna viljan att göra något åt det.

Är jag världssämst på att *unna mig* eller?! Borde försöka lära mig att se lyxen i att gå på typ... spa, istället för lyxen i att somna på soffan med oborstade chipsgaddar och smutsigt hår. Ja. Alltså. Lär mig.

Jag tänker på Åre idag, på hur det överträffade alla eventuella förväntningar. På hur himla himla bra vi hade det. Det kändes semestrigt och varmt och tryggt och galet, och alla tappade nångång humöret men det gjorde inget. Det var nästan skönt och liksom ärligt som på barns vis.

Men mest är jag nöjd med att vi var så ofattbart roliga! Det var mycket you had to be there-humor men även att alla berättade roliga skämt och anekdoter på löpande band typ?! Vi skrattade så att tårarna rann, så att mjölken sprutade ur munnen, så att magarna fick träningsvärk, så att man ibland var tvungen att lämna bordet för att man inte orkade skratta mer. Det var en sån helg, blev en sån resa. Fråjlert (Frallan) sa att hon var lite depp idag som i något slags post-Åre-mode. Jag känner mer livspepp. Och att jag är så lycklig över mina vänner att det nästan skulle bli fånigt om jag skulle försöka förklara. Även de vänner som inte var där. Vi pratade om dem ibland, med - vad jag tänker var - någon slags stolthet i rösten. Ja. Jag vet inte. Fin helg helt enkelt.

Lite iphone:



Första liftturen på resan. Liften stannade och höjdskräcken tog vid.



En ägglift som Fråjlert desperat ville ha det korrekta namnet på.



En obligatorisk längst-upp-på-skutan-bild som inte lyckades fånga känslan. Alls.



Vi tittade på världscup och Manne blev väldigt glad när Vonn tog ledningen. Inte för att han visste vem hon var men...



After ski-brudar som gillar snuskiga låtar.



Efter att ha missat Max i Östersund och snurrat runt i jakt på Sibylla i Sollefteå så var vi väldigt hungriga och lite *suur*a när vi väl hittade en pizzeria. Och Manne beställde bea i smyg!